Artikeln är skriven av John Pavlovitz, publicerad den 22 juli 2016: If You Are LBGTQ, Here´s What One Pastor Really Hopes You Know Översatt till svenska av Patrick Wingren.
I går var jag på kaffe med en underbar ny vän som identifierar sig som transgender. Hon och jag talade om all den oerhörda skada som drabbat så många LGBTQ-personer genom handlingar och ord från människor i Kyrkan, och om vilken barriär det har utgjort på deras andliga resa. Det var en aktuell påminnelse om hur mycket smärta Kristna har genererat.
Lite mer än en timme senare var jag involverad i en diskussion på nätet med en bekännande Kristen man som var upprörd över mitt stöd för LGBTQ-typer. Efter att ha insett att hans hot om Helvetet, hans grava varningar om mitt kommande möte med Satan, och hans tillrättavisningar om mig som ”en ulv i fårakläder”, ”falsk profet” och ”avfälling” inte var tillräckliga för att avskräcka mig så tog han till den smått desperata arga vita Kristna standardlösningen: han drog ut mig ur skåpet.
“Du som stöder homosexuella så mycket kan lika gärna bara medge allt och tala om för din fru att du är gay!”
(Jo, för det är ju helt klart så det funkar.)
Medan jag funderade på hur jag skulle bemöta en så kärleksfull, barmhärtig och intellektuellt briljant taktik insåg jag två saker:
För det första: eftersom jag är en person som stöder och bejakar LGBTQ-individer fullt ut så känns det inte överhuvudtaget som någon förolämpning för mig att beskyllas för att vara gay, en tanke som inte verkar ha registrerats hos honom.
Och för det andra: han använde andra människors innersta identitet för att försöka skämma ut mig.
Den första insikten roade mig. Den andra gjorde mig innerligt upprörd. Jag tänkte på så många av dem jag känner och älskar. Jag tänkte på människor jag älskar men aldrig kommer att möta, som vandrar på den stigen, och för vilka sådana skador är en daglig upplevelse. Jag kände mig tvungen att tala för dem.
Vi håller ofta inne med enkla, uppmuntrande ord eftersom vi tar för givet att människor hör dem tillräckligt eller inte behöver dem, men så är förstås sällan fallet. Ibland måste vi helt enkelt säga allt.
Om du läser det här och identifierar dig som LGBTQ så hoppas jag innerligt att du vet det här:
Du är inte en styggelse för Gud.
Vem som helst med ens en liten förståelse av bibeln vet att såna påståenden handlar om en fullständigt oansvarig användning av Skriften, och att det att använda ett så laddat ord som styggelse om en annan människa enbart på grund av genusidentitet, sexuell läggning eller på grund av vem den personen älskar är en hänsynslös korruption av Bibeln och en förvrängning av Guds innersta väsen.
Vägra få den etiketten påklistrad. Den hör inte hemma hos dig. Du är alldeles för värdefull för sånt.
Du är inte ett misstag.
Samma Gud som vi prisar för stjärnorna och haven och fjärilens vingar skapade dig. Tillåt aldrig att någon får dig att känna dig som om du var ett felsteg som borde rättas till, att du på något sätt skulle vara mindre-än. Du är avsiktlig och fantastisk.
Även om det har tagit dig tid att få klarhet i vem du är så visste Gud hela tiden.
Du är inte trasig.
Din genusidentitet och sexuella läggning är inte någon slags brist eller moralisk defekt. Den tyder inte på att du är skadad och behöver repareras. Din intelligens och personlighet, din humor och förmåga att älska, dina gåvor och passioner, din godhet och mänsklighet summeras upp i hela ditt jag – och det är ett vackert jag.
Du behöver inte fixas.
Vet det här, min vän, och vet också att:
Du är i fruktan och bävan underbart skapad som Guds avbild.
Du är vacker på sätt som är helt unika för dig.
Du är älskad som du är, utan modifiering.
Du är ett vandrande fullständigt grymt mirakel.
Och du är Kyrkan, om du väljer att så vara. Du behöver inte någons medgivande eller tillåtelse för närhet till Jesus. Han är lika nära dig som dina andetag.
Jag är ledsen om du inte hört det här sägas tillräckligt av dem som gör anspråk på Kristus, speciellt av dem närmast dig. Det är deras synd, inte din. Det säger mera om dem än det någonsin kan säga om dig. Jo, du kan ha gått miste om att kunna tillhöra en andlig gemenskap, men den gemenskapen har å sin sida betalat dyrt för saknaden av din närvaro. Och förstå att bara för att människor har sårat dig i Guds namn, så betyder det inte att de talar för Gud. Den skada de åsamkat dig skedde utan Guds samtycke. Den var inte från Gud.
Och allt det här är sant, inte bara för att nån vit cisgender-heteropastor säger så, utan bara för att det hela är så pass enkelt. Din identitet är självfallet redan din utan att jag säger så, men om det kan vara till nån uppmuntran att höra de här orden från en pastor och pappa; om det får dig att se dig uppskattad och stödd och om det ger dig lite hopp idag – snälla, lyssna då på mig.
// John Pavlovitz
